När man kommer till en stor stad som Stockholm och skall förankra och pressentera sig som utan-hus boende så kommer man snabbt underfund med att det är folket på gatan man skall lära känna. Speciellt Finnarna.
Finnarna har i långa tider, ja säkert ända sedan Sveriges kolonisation av Finland utgjort den utom-gotiska, vilda kultur referensen i Stockholm. Därför kan man säga att alla utomhus boende eller "hemlösa" mer eller mindre är påverkade av finska kulturdrag och att hela "hemlöshets kulturen" mer eller mindre är Finsk i sin stil, oavsett om det rör sig om svenskar eller iranier.

De är de de utstötta som hjälper en med saker, kunskap, kontakter. Det är de, de utstötta som är stadens vilda hjältar och filmstjärnor. De är de som skapar livet och kulturens stoff som sedan vänstern och ännu senare medelklassen filtrerar och tar idéer och inspiration från i sitt etablerade kulturbygge.
Vi har havt lyckan att utgöra något slags mellanting.. att ha fått vandra ganska oberoende och med ett brett förtroende mellan olika delar av kulturens scener. Vi har varit förankrade i Skarpnäcks kulturhus, Farsta ringen, hos busarna på gatan och hos verklighets spelarna, vi har blivit inbjudna till konstnärernas utställningar, författares releaser, gått på bad-poesin för hemlösa, lärt känna folket i de trevligaste kollektiven osv.

Boende utomhus samtidigt som vi har varit med i kulturen har vi nu då folk börjar bli lite oroliga för att den västra hemisfärens lyxkultur kommer kolapsa inför klimat kriser och natur förgiftning, fått utgöra både inspiration och hopp. Liksom en länk till verkligheten.

Som vi vänt oss mot patriarkatets strukturer på väldigt basal nivå och frågesatt tabustrukturen har vi ju förståss varit lite skrämmande och fått privilegiet att umgås med många av de vildaste utan att behöva vara de som sovrar aktivt vilket unnat oss att behålla en viss barnslig öppenhet samtidigt som vi kunnat behålla en viss integritet. Många av bilderna här är tagna av Jörgen Bergstöm En av våra fotografer. Det har gjorts tv och radio program och tidnings artiklar om oss i skogen och ibland något om oss som frivilliga på gatan, Det mesta positivt, något har varit löjligt och till och med förnedrande, men på det hela stora så har vi blivit respektfullt bemötta och har lyckats fått vårt sagt. Fortsättning följer.